et finns ingen känsla i hela världen som är mer hopplös, mer desperat, mer skrämmande än när man står och ser in i en pistol som hålls i ett lugnt, stadigt grepp av någon som man vet kommer att döda en. Och maktlös. Det ger en känsla av maktlöshet att inse att ingenting man gör eller säger, inga böner i världen, kommer att kunna flytta på vapnet, ingenting kommer att kunna hindra kulan från att lämna pipan och tränga in i ens kropp, slita sönder ens innanmäte och göra slut på varenda erfarenhet, varenda tanke, varenda dröm man någonsin haft. Man tänker på människor som man bryr sig om, platser man har varit på och tyckt om, och man vet att man aldrig kommer att få se någon av dem igen. Det vrider sig i magen, nerverna i korsryggen pirrar så vilt att man tror att man ska göra på sig, benen känns som om de ska vika sig under en som på de där nyfödda kalvarna man ibland ser på tv. Och ögonen. Man vet att ens ögon förråder ens känsla av att vara helt och fullkomligt besegrad.
Man är död, och vet om det.
Och sedan hände två saker."
et finns ingen känsla i hela världen som är mer hopplös, mer desperat, mer skrämmande än när man står och ser in i en pistol som hålls i ett lugnt, stadigt grepp av någon som man vet kommer att döda en. Och maktlös. Det ger en känsla av maktlöshet att inse att ingenting man gör eller säger, inga böner i världen, kommer att kunna flytta på vapnet, ingenting kommer att kunna hindra kulan från att lämna pipan och tränga in i ens kropp, slita sönder ens innanmäte och göra slut på varenda erfarenhet, varenda tanke, varenda dröm man någonsin haft. Man tänker på människor som man bryr sig om, platser man har varit på och tyckt om, och man vet att man aldrig kommer att få se någon av dem igen. Det vrider sig i magen, nerverna i korsryggen pirrar så vilt att man tror att man ska göra på sig, benen känns som om de ska vika sig under en som på de där nyfödda kalvarna man ibland ser på tv. Och ögonen. Man vet att ens ögon förråder ens känsla av att vara helt och fullkomligt besegrad.